Sol, kaffe, elefanter, spadar och andra toppengrejer

Eftersom jag inte har någon fru eller några barn så är det här en del av de saker som jag tycker om och som gör mitt liv både kul och intressant.


Inte för att göra någon rangordning mellan olika saker men låt oss börja att prata om elefanter.
Vad jag kan minnas har alltid elefanter framställts som väldigt kärleksfulla och känslosamma djur.
Det som dock gjorde mitt intresse stooort för elefanter var den höstdagen 1997 när Sam flyttade in hos mig.


Ja, han har fotbollskläder på sig och Sam är faktiskt maskot till det engelska fotbollslaget Coventry City som har varit " mitt lag" sedan 8 års ålder.
Att jag skulle börja samla på elefanter var inte alls en plan, men så blev det.
Minns att elefant nummer två inhandlades på en bensinmack i Lloret de mar i Spanien.
Tilläggas bör kanske att jag bara samlar på blå elefanter och helst så ska dom vara ljusblå.
Många undrar hur många jag har men jag kan inte ge ett bra svar.
Många gånger har jag tänkt att räkna dom, men det har alltid spårat ur.
Jag köper inte alla ljusblå elefanter jag ser, men visst, ofta kan jag inte hålla mig.
Jag erkänner att jag börjar morgonen med att säga "god morgon vänner" till elefanterna och när jag kommer hem så upplyser jag dom om att jag är hemkommen.


Kaffe var inget för mig förrän efter 20 års ålder någonting.
Jag minns inte var och när kaffe blev något jag testade och tog till mig.
Kärleken till kaffe har blivit större efter jag fyllde 30 år.
Att det är gott kan jag inte direkt säga, men det gör gott.
Att höra någon säga "jag sätter på lite kaffe" är fantastiskt.
Hemma sätter jag nästan alltid på 8 koppar så jag har ett tag.
För fem år sedan så köpte jag en ny kaffebryggare och visst är den bra, men jag tycker att det är väldigt sorgligt att den saknar vissa "saker".
Att höra en kaffebryggare stonka och stöna och nästan hosta på slutet tycker jag är oerhört charmigt och dessa pluspoäng har inte min kaffebryggare.
Att dricka kaffe på berget vid sommarstugan är underbart, men jag har som regel att jag måste bada först innan jag får något kaffe.
Det innebär att jag alltid direkt hoppar i vattnet när jag är där.
Att sedan blöt sätta sig i solen och dricka kaffe slår det mesta.


Undrar om jag är den ende som anser att en spade kan vara något av en favoritpryl?
Jag kan inte räkna hur många spadar som jag grävt av genom åren.
Att gräva för mig innebär en enorm frihet och jag vet att jag och spaden kan förändra och förbättra.
Tror att det var år 2000 som jag började gräva en grop vid sommarstugan.
Det var ingen bra mark alls så att gräva kändes som en bra idé.
Det blev en damm.
Ganska direkt kände jag dock att den där dammen var ju väldigt liten för fortfarande fanns det en stor yta som varken jag eller gräsklipparen gillade.
Gropen (dammen) blev större och större och större.


Det roliga var att jag grävde till jag kom till berget så hela botten är berg.
När jag till slut blev klar så var känslan nästan att mitt ljusblå hus skulle kunna trilla ner i dammen och att gå runt dammen i alla lägen kändes inte helt bra.
Jag fick bygga en bro.
En åtta meter lång bro byggdes och det blev genast bättre.
Marken (berget) sluttar i dammen så där det är grundast är det 0 cm och där det är djupast så är det ungefär 2 meter djupt.
I dammen bor sedan många år en mängd fiskar och dom blir ständigt fler.
Dom största är över halvmetern.
Det är koikarpar, guldfiskar, guldid och shubunkin.


När jag i Juli 2012 flyttade till mitt hus i Norsholm, okej, strax utanför, så tog det trots att jag hade en massa saker att göra inne ungefär tre dagar innan spaden sattes i marken.
Jag hade undersökt ett område och insett att här ska det såklart bli en damm.
Den här dammen är inte alls lika stor men igen så är det berg i botten och också berg på kanterna.
Det var alltså som en skål i berget.
Det bor såklart fiskar här också.


Det är faktiskt inte den enda dammen här på tomten för när jag grävde på ett annat ställe så blev det en damm i berget där också men här mer i form av en spricka.


På fler ställen på tomten har jag skymtat berget och då har jag klara svårigheter att låta bli att gräva.
Min vän Jonas på jobbet frågade varför jag gräver...
Jag tänkte efter och svarade "jag vill se vart jag kommer"
Vi skrattade ganska så gott åt den kommentaren kan jag säga för jag insåg direkt när jag sa det hur otroligt udda det lät, men faktiskt så är det sant.
Att gräva och följa ett berg är spännande och man vet aldrig hur berget drar iväg och ser ut nästa meter.
Jag håller nu på med en grop på min baksida och jag kan varken säga hur stor den kommer att bli eller hur den kommer att se ut till slut, men den blir inte liten, den saken är säker.
Om det kommer att bo fiskar i den eller vad det blir, det får vi se.


Jag älskar solen!
Jag har alltid älskat att vara i solen och gärna ligga och steka mig totalt.
Jag har till och med sagt (och skrivit) att den dagen jag får veta att jag har fått hudcancer så kommer jag att känna lycka.
Då vet jag att jag har njutit under mitt liv.
Vintern är en tuff tid för mig och jag har många gånger drömt om att kunna flytta till ett varmare land.
Lite pinsamt att jag ju faktiskt flyttade till ett annat land 1997, men att det landet var Norge...
Att som jag tidigare berättat lägga sig blöt och nybadad och känna solen värma mig är underbart.


Jag älskar mitt hus och jag trivs verkligen här.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar