Kost

Jag är uppvuxen med en kost som mina föräldrar trodde var den bästa.
Jag åt gröt till frukost och till den några mackor som ofta var hembakta.
Jag fick lära mig att äta en allsidig kost vilket gjorde att jag åt maten jag fick till lunch i skolan och jag åt maten jag fick till middag hemma.
Maten lagades med minimalt med fett vilket gjorde att den inte var delikat, men jag hade tidigt fattat att mat i första hand åts för att man behövde den, inte för att man skulle mmmmá sig igenom måltiden.
Grönsaker var något bra, men mina föräldrar ansträngde sig noll för att det skulle smaka bra eller se gott ut.
Frukt var också bra och det åt jag av i alla skepnader.
Mjölken var av lätt eller minivariant och så vitt jag minns så var smöret inget smör utan margarin.
Jag vet att jag och brorsan fick bestämma maten den dagen vi fyllde år och jag valde korv och pommes eller grillad kyckling och pommes.
Pommes var något unikt hemma och besök på snabbmatsställen kan jag inte minnas att det hände alls.
Jo, pizza vid semestertrippar i Sverige, men då var jag lite äldre.


När jag sedan flyttade hemifrån så fortsatte jag i samma stil.
Alltid extremt lite fett i stekpannan och givetvis det fettfria alternativet när det gick att välja.
Potatisintaget minskade men istället blev det mer pasta och ris.
Som stadsbo så ökade såklart snabbmaten, men inte extremt ändå.
Gröten försvann i perioder och istället åt jag yoghurt med flingor.


Sedan den 12 februari 2012 så äter jag LCHF.
Från början så åt alltid frukost hemma innan jobb och oftast var det ägg och bacon.
Skolmaten slutade jag såklart att äta så nu blev det att ta med lunchlåda och äta på sin rast.
Inget av detta har varit ett problem för mig och jag har inte missat att ta med mig mat en enda dag.
Det tog nästan ett år för mig att inse att man äter när man är hungrig och i den vevan så slutade jag att äta frukost.
Börjar jag att jobba sent så äter jag lunchen som första måltid och annars så tar jag en fettkaffe på morgonen.
Att stå sig på fettkaffet i 6-8 timmar är inget problem alls.


Jag äter mycket ....fett, ägg, kyckling (helst lårfilé), broccoli, avocado i olika former men såklart också annat kött och fisk och gärna vitkål och blomkål.
När det blir shopping inför helgen så köper jag gärna en god bit ost som extra festligt.


I början bakade jag bröd några gånger men brödet är inget jag saknar längre.
Ett tag åt jag grädde och bär ibland, men det händer nästan aldrig längre.
Jag drack någon öl om jag befann mig utomlands, men det var inte många och nu var det mer än ett och ett halvt år sedan jag smakade.
Ytterst sällan så häller jag upp ett glas vin, men jag brukar dricka knappt halva glaset.
Undantaget är när jag är i Säffle för där dricker jag vin;-)
Jag har under de här två och ett halvt år valt att äta "fel" en handfull gånger.
Inser att magen säger ifrån på direkten och att den onaturliga smaken på glass eller godis är bläig ganska så direkt.


Det var en beskrivning på vad jag har ätit och på vad jag äter.
Jag har hittills inte skrivit om varför jag valde LCHF och hur mitt förhållande till socker har varit.
Den historien kommer här...

I Februari 2012 så köpte jag en bok av en person som jag mer och mer fascinerat mig av.
Han var en person som dök upp här och där och han sa det han hade lust att säga och till på köpet så verkade han verkligen veta vad han pratade om.
Till på köpet så var han en av världens bästa triathleter.
Just det, Jonas Colting är det jag pratar om.
Under den här perioden av mitt liv så tittade jag fortfarande på tv, men när den här boken anlände så förblev tv´n avstängd.
Det här var långt mer kul och intressant.
Vad jag minns så nämnde han en person vid namn Andreas Eenfeldt, alias Kostdoktorn ganska omedbart i sin bok.
Denne Kostdoktor hade också skrivit en bok som hette Matrevolutionen och jag beställde direkt ett exemplar.
Som jag minns det nu så läste jag sen dessa båda böcker samtidigt och tv´n var fortsatt tyst.

Det var en sån lycka att få läsa dessa böcker och allt var så glasklart samma sekund som jag läste det.
Jag hade så många gånger försökt att sluta med godis, men eftersom jag fortfarande åt kolhydrater i mängder så funkade det aldrig speciellt länge.
Jag har aldrig varit överviktig, men under några månader så låg ändå min vikt på 85-88 kilo, vilket är en vikt som inte finns i min tanke om mig själv.
Toppnoteringen var till och med 89,8 kilo.

Det som störde mig enormt mycket var mitt ätande, främst på helger.
Att jag ofta åt snacks och godis på fredagskvällen var illa nog, men mitt beteende på lördagsmorgonen var än mer illa.
Frukosten bestod nu av ett gäng mackor med lättmargarin (jag visste inte skillnaden) och pålägg, en tallrik med fruktyoghurt och startmusli (hasselnöt) var min favorit.
Givetvis så drack jag kaffe till.
Jag åt massor men blev aldrig mätt.
Ofta så slutade jag äta och fortsatte med kaffet.
Det tog ofta bara en kvart eller en halvtimme så hade jag skurit upp några nya skivor bröd och hällt upp mer yoggi och musli.
Då åt jag tills jag var mätt eller i alla fall full av föda och vid det här laget så blev jag akut trött och gick ofta och vilade mig.
Helger under vintern då jag inte tog mig för så mycket saker var såklart värst och då fortsatt dagen på det här sättet.
Vad jag skulle äta härnäst var det som oftast fanns i mina tankar.
Visst åt jag mat och då var det hemlagad mat som gällde, men kolhydraterna var såklart många vilket gjorde att jag åt mycket och fortsatt att äta änu mer.
Dags att lägga sig och vila igen.
Hade jag godis så åt jag godis tills jag var fullständigt illamående och på gränsen till medvetslös.
Vila....och äta vidare en timme senare.
Hade jag inte godis så åkte jag oftast och köpte det.
En rejäl dos på söndagskvällen var inget ovanligt.

Jag har aldrig kunnat äta godis på ett normalt sätt.
När jag var liten minns jag att jag inte hade så mycket val för min veckopeng var inte stor och mina föräldrar var inga godismonster.
Mitt lördagsgodis var under en tid i alla fall, en tablettask.
Om jag och brorsan hade fått dela på en påse lösviktsgodis som nu låg på varsitt litet fat så var mina bitar slut på en kvart, max.
Min bror hade då troligen tagit en bit.
Hans bitar räckte ofta förbi helgen vilket var fruktansvärt att se för mig.

Än idag minns jag en del händelser med godis inblandat med starka intryck och starka minnen.
Minns en gång är jag var kanske 11 år och stod nere vid vår kiosk.
Det var en vardag minns jag och givetvis hade jag då inte ett öre på fickan.
En bil stannar och en kille på 18 år hoppar ut och kliver fram till kioskluckan.
Han köper en påse ostbågar och på den tiden fanns inte dom här 300 grams påsarna utan det här var en långsmal som fortfarande finns och om jag minns rätt så ligger dom på 130 gram.
Jag tyckte att det var helt unikt och samtidigt helt fantastiskt att man kunde köpa en sån påse på en vardag.
Han skulle mumsa i sig den helt själv.
Jag var aldrig en sån som såg fram emot att bli vuxen och att killen kom i en bil som var hans egen brydde jag mig noll om, men just där och just då så såg jag grymt mycket fram emot att bli vuxen.
Jag ville också köpa ostbågar på en tisdag!!!!

Godis fanns sällan hemma hos mig när jag var liten, men min mamma gillade att baka så både kakor och bakingridienser fanns alltid hemma.
Att plocka kakor direkt från frysen in i min mun var inget problem alls utan något jag gärna sysslade med.
Mina föräldrar tyckte dock att det var ett problem för dom fick nog och satte lås på frysboxen.
Att med socker i blicken hitta en liten nyckel var såklart inget problem för mig så var dom än gömde nyckeln så tog det inte lång tid förrän jag hade lokaliserat den.

Annars så kunde jag baka själv eller att kalla det bakning kanske är aningen starkt.
Jag rörde lite halvhjärtat ihop margarin och socker, kanske med lite vaniljsocker, kanske med havregryn eler möjligen kakao.
Det åt jag direkt från bunken med matsked och pappa var inte glad alls när han hittade dom där burkarna under min säng.

Ingen av mina föräldrar använde socker i kaffet, men när det skulle dyka upp gäster så inhandlades det ett paket bitsocker.
Kanon....för mig.
Dom åt jag som godis och när nästa gänget gäster skulle komma så var det högst troligt att ett nytt paket behövde köpas.
Jag åt av det som fanns med andra ord och jag inser nu att jag var helt chanslös mot mitt sockersug.
Jag skulle ha socker...

Det otäcka är att när jag tänker tillbaka på mina kompisar och vad vi gjorde  för mer än 30 år sedan så har de mest klara minnena socker inblandat.

Hur det såg ut i Andreas rum har jag ingen aning om, men jag minns hur glasskålen med dom sötsliskiga frukostflingorna såg ut och jag minns den enorma sockersäcken som hans familj hade i källaren.
Till slut var det inget kul att leka kurragömma med mig i hans källare för jag var alltid gömd intill den där säcken, gissningsvis med högernäven djupt nedstucken i den.

Albin fyllde (och fortfarande fyller) den 7 januari och då knäcktes deras stora pepparkakshus varje år.
En av årets höjdpunkter när jag var barn och det trots att jag efteråt hade så ini bomben ont i magen varje år.

Peter hade ofta pengar och till på köpet så var han snäll så han köpte godis och bjöd mig.

Ett tag i barndomen så var det populärt att ha bibliotek hemma, men nog fanns det böcker och serietidningar där, men nog sjutton var det bara ytterliggare ett sätt att samlas och äta söta saker och dricka söta drycker.
Görans bibliotek var det sötaste i byn tror jag.

Känns som om jag skulle kunna stanna och berätta om den där barndomen ett bra tag till, men vi drar oss vidare till gymmnasiet.
Vilken skräll att jag valde att gå Livsmedels teknisk linje med inriktning bageri...!!!
Den mest morgontrötte på den här sidan ekvatorn....
I skolans bageri var jag faktiskt riktigt pigg och vi kan väl tacka wienerbröden, arraksbollarna och allt annat som jag mumsade mig fram genom dagen med.
Jag åt ....mycket.
Sen hade vi dom som valt inriktning choklad bara några meter bort så tog det emot med bullar och biskvier så var det bara att traska in och tugga i sig lite skumtomtar eller geléhallon.
När jag sen började jobba så bakade just jag bara matbröd och finare bröd som baguetter, men i fikarummet fanns det hur mycket småkakor som helst och där hittade jag min nya favorit nougatblommor som åts i mängd ....varje natt.

Är jag bortbjuden eller har folk hemma så är jag oerhört stabil och kan äta godis som vem som helst, men när jag är själv så slår det fullständigt bakut.
Fredagsshoppingen var ju ingen vacker historia alls för några år sedan.
Om jag shoppade vid klockan 17 så kunde allt vara slut innan midnatt och allt kunde t.ex. vara två 300 grams chipspåsar, en påse jordnötter (den slukade jag oftast i bilen på väg hem) två liter glass, ett kilo lösviktsgodis och en eller två stora chokladkakor.
Kanske låg jag och vilade en halvtimme mitt i det där ätandet, men sen fortsatte jag.

Jag var alltså en sån som köpte på mig massor på en gång och jag gjorde det vid samma tidpunkt som jag handlade en massa annat.
Gunilla som skrivit den här boken hade ofta en annan taktik, nämligen att köpa lite men istället handla upp till sju gånger på en kväll.
Visst har jag också åkt flera gånger samma dag men till skillnad så åkte jag då till olika affärer, kiosker eller bensinstationer.
Att som hon se samma kassörska ta betalt många gånger under en kväll aktade jag mig noga för.

Visst har jag de senaste två och ett halvt åren som lchfáre ätit sött och druckit sött några gånger.
Druckit sött gjorde jag i formen av must vilken var min och min kompis favoritdricka till våra kycklingmåltider oc faktiskt så mer eller mindre automatiskt så inhandlade jag must också som nybliven lchfáre, något som min kompis blev samtidigt som jag.
Att jag skulle sluta med allting annat var så givet för mig, men att sluta med musten på onsdagskvällen hade jag inga planer på.
Det var så enormt sött och sliskigt så det blev bara en gång.
Sen har jag provat sportdryck någon gång under ett lopp, men pigghet har jag aldrig känt.
Däremot så kommer en smärta i magen ganska så fort, det kan man lita på.
Att dricka lite coca cola efter ett maratonlopp tycker jag fortfarande är okej.
Då och inte alls annars så blir jag sugen på just den drycken.

Dom gånger jag mumsat på något sött så har det bränt till i magen rejält.
Värst tror jag var den gången när jag helt överraskandes hittade några äpplen på min gräsmatta och insåg att jag minsann hade ett äppleträd på min tomt.
Var ju bara tvungen att testa, vilket jag inte borde ha gjort.
Dubbelvikt.
Nötter var under ett tag min synd, mest för att när jag väl började äta så kunde jag inte sluta.
Därför köper jag inte nötter längre.

Jag testade även en mejerifri månad i början på året, men jag märkte ingen direkt skillnad.
Ost har jag också en förmåga att överäta så det köper jag ibland, men har långt ifrån alltid hemma.

Salt är däremot en riktigt bra grej.
Att svepa i sig lite (nåja) salt under ett löparlopp är numera helt givet och gärna flera gånger till och med.
Tar alltid på eftermiddagen en tesked salt i munnen och sköljer ner det med vatten.
Precis lika härlig känsla som tequila på gamla (goda ??) tiden.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar