Andra år när jag skriker ur mig detta så beror det på att vintern håller ett stadigt tag om landet Sverige och främst mina trädgårdsland, men i år (just nu) så känns det som om det är mars som vi sagt adjö till, som om vi är en månad tidigt liksom.
Att jag är glad att slippa februari i år är för att jag har varit sjuk.
Ett sånt där elakt gömma sig och retas sjukdom.
Jo, jag var hemma från jobbet två dagar redan i slutet av januari, men jag blev aldrig riktigt bra och i vissa lägen riktigt kass.
Bihåleinflammation blev gissningen från andra och visst var det rätt svar.
Att jag trodde att jag skulle bli kurerad av att svälja ner några gröna piller i en vecka var väl aningen blåögt.
Jag kände av trycket vid start och landning när jag åkte till Spanien.
Det var förresten med väldigt liten marginal att jag ens kom iväg till Spanien för jag var redan då klart uppgiven att inte ha den orken till att göra saker som jag ville.
Väl i Spanien så sprang jag.
Jag hade såklart fokus på om det skulle uppstå ett tryck i huvudet och då sluta springa.
Överraskande inget tryck...
Så jag sprang fler gånger.
Jag klättrade mig upp på en bergstopp och sprang än mer.
Inget tryck, men allt jag gjorde var onormalt jobbigt.
Kände inget alls i flyget på hemvägen vilket jag tolkade som ett friskhetstecken.
Ska tillägga att jag körde saltlösning genom näsborrarna några gånger nere i Spanien.
Sprang löpband tisdag, onsdag och torsdag den här veckan.
Samma visa varje gång, det funkade men jag blev ovanligt sliten.
Fredag kom dödsstöten....
Jag slutade tidigt och gick hem och rev altan.
Skönt ute och kul att riva, men där tog det roliga slut.
Jag blev helt slut av ingenting.
Är inte förkyld men att det befinnner sig en massa sörja i huvudet, det är ett som är säkert.
Jag måste få bort det här skiten den här veckan.
Till och med om det ska innebära att uppska sjukhus.
Måste läsa på och se om jag kan lösa saken själv.............
